Leksaker, speciellt elektroniska, innehåller ofta material som är skadliga för miljön och svåra att återvinna. Dessutom sker mycket av tillverkningen under tveksamma mänskliga och miljömässiga förhållanden. Men det går att förbättra.

En grönare leksak

Idag sker merparten av all världens leksaksproduktion i Asien. Arbetsförhållandena är oftast tvivelaktiga och i många fall närmast omänskliga. Producenterna anklagas för att använda barnarbete och fabrikerna har usla
arbetsmiljöer med farliga kemikalier och dålig skyddsutrustning. Låglöneproduktionen har nästan alltid ekonomisk vinning som enda drivkraft. Detta gör att miljöaspekter prioriteras bort och utöver de sociala
problemen uppstår stora ekologiska problem med såväl lokala som globala effekter.

Många leksaker är väldigt ogenomtänkta vad det gäller materialval och konstruktion, och det finns en stor förbättringspotential. I kursen Miljöteknik – hållbar utveckling ingår ett projekt där en elektronisk leksak ska analyseras och förbättras.

Elektronisk leksakshund

För ,400 kr kan du köpa en liten lurvig leksakshund med tillhörande hundkoja. Hunden rör sig när du klappar i händerna och återvänder själv till sin koja när du slutat leka med den.

Projektet inleddes med att hunden och kojan plockades isär och alla delar sorterades efter typ och material. Bland innehållet fanns till exempel 148 skruvar, sex AA-batterier, fem koboltbelagda magneter och över 100 plastdelar.

För att analysera leksakens miljöpåverkan gjordes en livscykelanalys samt beräkningar i programmet Eco-IT. Av de olika livscykelfaserna produktion, transporter, användning och resthantering visade det sig att användningen stod för den största negativa miljöpåverkan på grund av förbrukningen av batterier. Detta innebär att ju mer omtyckt och använd leksaken blir desto sämre är det för miljön!

Miljömässigt skulle det naturligtvis vara bättre att ha en leksakshund som inte kan röra sig eller att låta storasyster vara hund. Har elektroniska leksaker egentligen något existensberättigande? I projektet valdes ändå att behålla leksakens specifika funktioner, att kunna röra sig själv samt att kunna interagera med användaren, för att se hur mycket bättre produkten kan bli.

Efter analysen gjordes en kravspecifikation utifrån bland annat miljö-, konstruktions- och marknadsaspekter. Konstruktionen hade tre viktiga krav; den ska vara lätt att demontera, lätt att tillverka samt innehålla färre delar och komponenter.

Att underlätta demontering är viktigt för att kunna ta tillvara de olika materialen vid resthanteringen. Enkel tillverkning är en viktigt ekonomisk aspekt, men också miljön påverkas av till exempel energi- och materialåtgång. För att göra tillverkning och demontering enklare utvecklades en ny hund utifrån principen att elektroniken ska vara samlad i en låda, separerad från pälsen.

Den nya hunden fick uppladdningsbara batterier, vilket miljömässigt lönar sig efter en laddning, och ett antal material byttes ut. Till exempel ersattes stoppningen av polyuretanskum med naturmaterialet hampa och plastdelarna av polystyren ersattes med delar av polypropen som har lägre negativ miljöpåverkan.

I projektet var även hundens hållbarhet, både fysiskt och underhållningsmässigt, en viktig aspekt. En leksak som direkt går sönder eller glöms bort är verkligen slöseri med resurser.

_Projektgrupp: Jenny Andersson, David Gillblom, Emelie Gustafsson, Hanna Hasselqvist, Magnus Lüttkens, Christer Olofsson, Anna Viggedal, Christofer Wik. Årskurs 3, höstterminen ,


Skriv ut Skriv ut